Everybody Somebody Anybody and Nobody

Kort och koncist

På ett av mina första jobb fick jag smeknamnet A4:an pga att jag alltid försökte komprimera mina dokument till max en A4 utifrån tesen att de flesta läser ändå bara första sidan av den bunt de får i handen.

Idag ramlade jag på ett blogginlägg av Leadership Freak med titeln Don't Get Ignored som är en annan variant av samma tema. Väl läsvärt.

Dags för comeback?

Dåliga dagar på jobbet har väl alla ibland, dåliga veckor inträffar också. Någon gång blir det en riktigt bottenvecka och en gång inträffar det som blir den allra värsta veckan i hela ens karriär. Avslutas den mardrömsveckan med att en kompetent och omtyckt medarbetare säger upp sig ... ja då svartnar det.

Men då kommer jag hem och hittar Olof Röhlanders bok "Bli en vinnarskalle" på köksbordet i vilken jag fördjupar mig i påståenden som

 "Vinnarskalle kan vara att inte låta sig styras utan strid. 

Att tampas med livet och aldrig ge sig"

"Älska dåliga odds"

"Det går alltid att börja om igen"

Jag tänder en brasa, läser vidare och tänker att det kanske ändå finns ett litet ljus någonstans därframme, att jag kan och vill göra mig redo för en comeback efter helgen.

Tack Olof Röhlander för att du inspirerade på cykelhelgen på Isaberg Mountain Resort, tack till min man som köpte boken och en stor kram till sonen som slarvigt lät den ligga kvar på köksbordet.

Chefshatten

En gång för flera år sen när livet som chef var inne i en turbulent fas, som det ibland kan bli med både höga krav från alla håll och meningsskiljaktigheter i viktiga frågor mellan chefskollegor, fick jag följande råd av en nära kollega:

 

Detta är nog det mest handfasta och användbara råd jag har plockat upp och tagit till mig i min utveckling som chef. Inte alltid lätt, men alltid rätt - räta på ryggen, ett leende på läpparna, chefshatten på och så sakfrågorna en i taget tills situationen är under kontroll igen.